Cyklon

Cyklon Eventing AB är uppkallat efter en fantastisk häst som jag hade glädjen att få ha i min ägo under hela hans vuxna liv. Han hade en livsvilja och tävlingsinstinkt som gjorde honom till en av de bästa fälttävlanshästarna i Sverige under många år. Han hade en utstrålning och karisma som riktigt lös!

Det som gjorde honom unik var att han råkade ut för 3 benbrott under sitt liv men kunde komma tillbaka och tävla på högsta nivå efter det. Det är han vad jag vet ensam om att ha gjort i världen.

Han var en speciell personlighet och var lite reserverad mot människor, men tyckte om barn och älskade de hästskötarna Wickan Johansson, Sara Barkevall och Rebecca Zaring som tog hand om honom genom åren. Jag kände en kontakt med honom från början som är svår att förklara, och som genom åren utvecklades till en otroligt stark teamkänsla. Det var många gånger i början som min ekonomi var dålig, men att sälja honom fanns inte i mitt huvud, jag var säker på att vi skulle göra stora saker tillsammans.

Hans första benbrott kom redan innan jag köpt honom. Han hoppade ut ur hagen och bröt hovbenet i landningen. Prognosen var relativt bra och ägarinnan Annelie Arrefeldt gav mig hälften av honom mot att jag tog hem honom och skötte behandling och rehab. Det var många läxor som gjordes på golvet i hans box under boxvilan. Några år senare fick jag köpa den andra halvan av Annelie.

Cyklon kom i gång succesivt och efter ett halv år kunde vi komma igång och rida normalt, det var en härlig känsla! Vi kom igång och tävlade hoppning och fälttävlan när olyckan var framme igen. På bete fick han en spark på höger knäled så illa att det blev en fraktur. Den här gången var prognosen inte bra och jag blev rekommenderad att döma ut honom. Jag ville ändå försöka och hade varit nöjd om han blev så pass frisk att han inte hade ont.

Efter 8 veckors boxvila kunde jag bröja leda honom. Under boxvilan var han ofattbart stilla, det var som att han visste att det var hans chans att bli frisk. Efter en lång rehabilitering kunde vi komma igång att träna och tävla.

Vägen genom klasserna i fälttävlan gick snabbt och då jag började att arbeta och träna för KG Svensson så fick jag den hjälp som gjorde att vi kunde ta klivet upp i de höga klasserna. 1988 blev ett år som man får se som vårt genombrott då vi vann och placerade oss i de högsta klasserna.

1989 blev ett succéår då vi tog championatet, var tvåa i SM och NM och placerade oss internationellt på hösten. Detta gjorde att vi kom med i landslaget och med det också en möjlighet att slåss om en plats till VM i Stockholm.

Tidigt på våren 1990 åkte jag med Cyklon och Markus, som ägdes av Cyklons uppfödare Barbro Hamnqvist till England för att förska kvala till VM. Vi hade placeringar och felfria rundor men jag kände att Cyklon kämpade och slet och jag fick inte min ridning att stämma. Efter en tid där träffade jag Lars Cederholm som drev Waterstock training Centre och diskuterade problemen med honom. Vi kom överens om att jag skulle flytta upp till Waterstock med hästarna och få hjälp av Lars och Yogi Breisner. Det var det bästa jag kunde gjort! Att få ta del av deras kunskap och pedagogik var bara det en upplevelse. Min ridning bröjade också att fungera igen. Tyvärr fick Cyklon en oturlig sträckning och vi missade vårt VM-kval i Punchestown. Men det fanns fortfarande en chans att kvala till VM i Bramham en månad senare. Mina föräldrar ställde upp och tog lån för att jag skulle kunna vara kvar och göra ett sista försök att kvala. Vi placerade oss i Bramham och med det resultatet blev vi uttagna till VM i Stockholm!

Att få tävla på hemmaplan i Stockholm var en fantastisk upplevelse. Tyvärr fick vi en ganska jobbig resa genom terrängen och på kvällen efter uthållighetsprovet konstaterade vår veterinär att Cyklon fått en liten senskada. Vi var tvungna att dra oss ur innan hopp-provet. Tore Persson i Strömsholm tog emot honom och behandlade honom och sedan startade ytterligare en lång rehabtid.

1991 var den säsong som vi jobbade oss tillbaka och på hösten kändes det att Cyklon var tillbaka i gammal god form. När han var i sådan form kändes det som man svävade fram över terrängbanorna, allt kändes lätt!

1992 satsade vi på att fröska kvala till OS i Barcelona. Tävlingen innan kvaltävlingen i Luhmhlen så var olyckan framme igen. På tredje hindret slog Cyklon i vänster bakben och fick återigen en fraktur. Veterinärerna gav inga större förhoppningar om att han skulle bli återställd, men jag ville ge det en chans. Efter 8 veckor i box släppte vi ut Cyklon och Sven Ingvarssons gamle kämpe Doledo på bete tillsammans där dom fick gå till hösten. Då var hältan i stort sett borta och stelheten som var kvar jobbade vi bort under hösten.

1994 blev vår bästa säsong. Vi var placerade i alla starter, vann SM och var trea i Falsterbos internationella fälttävlan. Cyklon blev utnämnd till årets häst av tidningen Ridsports läsare och fick priset som årets kraffthäst. Det var en fantastisk säsong och Cyklon fick den publicitet som han förtjänade!

Vi fortsatte att tävla på högsta nivå till han blev 18 år då jag kände att kroppen började svika honom. Vår hästskötare Rebecca Zaring fick ta över honom och han fick bli halvpensionär och fostra unghästar på dagarna. Det var någt han gjorde mycket bra och han trivdes med sitt nya liv, mycket beroende på Rebeccas omvårdnad som var värdigt en kung.

Det var väldigt skönt för mig att kunna ge honom de åren efter allt han gett och kämpat för mig. Mina barn fick också uppleva honom vilket jag är glad över. Clara fick leda honom en gång nr hon var fyra, och att se den stora hästen smyga bredvid henne livrädd för att trampa på henne gjorde mig riktigt rörd.

Till slut kom dagen som man inte vill ska komma. Cyklon gick ut i hagen på morgonen med en annan häst. Dom rusade runt och han halkade och gick omkull och kom inte upp igen. Brandkåren kom och hjälpte oss att få in honom i stallet där han återigen föll omkull i boxen. Jag tog beslutet att det var dags. Vår veterinär gav honom en spruta och han somnade in med huvudet i mitt knä. En liten del av mig dog i det knät, vi hade kamperat ihop under så många r och plötsligt var han borta. </P>

Det har gått några år nu men jag tänker faktiskt på honom någon gång varje dag.

Jag saknar honom.