I dag hade vi sista träningen för den här terminen med NIU-eleverna i Rättvik.

För treorna var det definitivt det sista passet. Jag har följt dom här härliga tjejerna i 3 år, sett hur dom kommit med sina hästar till tidiga morgonträningar i vinterkyla, hur dom fått rehabilitera skadade hästar, överhuvudtaget jobbat hårt för att kunna kombinera hästarna med studier. Jag har aldrig hört något gnäll från dom, tvärtom har dom stöttat och peppat varandra på träningarna och haft en positiv inställning även i motgång.

Idag så var det sista passet med de här goa tjejerna och jag hatar avsked, så blödig som jag är så sa jag hejdå lite snabbt och åkte hem till Stockholm. så nu tänker jag säga hejdå här istället!

Trots att vi lever i en osäker och hård värld så är jag inte ett dugg orolig för att ni inte ska klara er bra i livet. Ni har sådan kvalité så att jag tror att ni kan bli precis vad ni vill, och jag hoppas att ni har den känslan och tron på er själva också. Jag är stolt och glad över att jag fått jobba med er de 3 senaste åren och det är en ynnest att få ha lärt känna er!

Lycka till i livet och kramar från er eviga supporter!