Rörande läsning.

Gotsie är på vila och jag ska ta det lugnt, vilket är väldigt svårt för mig, jag är en extremt aktiv människa så att rulla tummarna är inte riktigt min grej. Men idag kom jag till ro och stillhet ett bra tag. Jag läste återigen min mormor Lydias dagbok. Hon skrev väldigt målande och känslosamt, det märktes att hon tyckte om att skriva. (Nu vet ni var min skrivklåda kommer ifrån!)

Hennes dagbok är en inblick i en annan värld, en annan tid. Hon växte upp i Värmskog i Värmland och utbildade sig till Lärare, vilket på den tiden inte var något självklart, då skulle kvinnan bli en god husmor och föda barn! Och hon beskriver sina känslor på ett fantastiskt sätt när hon ser min morfar för första gången, då hon undrar vem den otroligt stilige unge mannen var som pratade med prästen efter högmässan, hur dom utbytt blickar med varandra, hur morfar tog kontakt, hur dom träffades i smyg, hur förälskelse övergick i djup kärlek, giftermål, flytt till Stockholm och lyckan att snart bli föräldrar. men det är den sista delen som griper tag i mig mest.

Mormors graviditet blev komplicerad och hon åkte in på sjukhus för tidigt, Hon skrev att hon kunde se på Anders (morfar) att han var orolig, men doktorn sa att allt skulle gå bra!

Det var det sista min fina mormor skrev, på natten dog hon vid förlossningen. Min mamma som var född för tidigt klarade sig på ett mirakulöst vis, hon träffade barnmorskan som tagit hand om henne de första dagarna, långt senare. Hon hade varit säker på att mamma inte hade klarat sig.

Där stod nu min morfar, Anders Olsson, en ung fabriksarbetare på Optimus. Han hade förlorat sin stora kärlek, ensamstående med sin lilla dotter. Men han var en kämpe som aldrig gav upp, han träffade Hildur och gifte om sig, mamma fick 2 syskon till, livet gick vidare. Morfar var en populär man i Väsby, en riktig karlakarl! Och jag minns honom än idag som min hjälte! Han såg ut som Spencer Tracy, han var rolig och var en sådan morfar som en morfar ska vara!

Tyvärr dog han lite för tidigt, och när mamma och hennes syskon rensade ur huset så hittade dom mormors brev och dagböcker längst in i en garderob..

Morfar glömde aldrig sin Lydia.

Comments:

  • Maria december 17, 2015

    Vilken fantastisk läsning… Tack för att du delar med dig!
    Uffe du har verkligen ärvt din mormors talang! 😊

  • uffe december 17, 2015

    Tack Maria! Det hoppas jag att jag gjort, är väldigt stolt över henne.

Leave A Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *