I måndags så longerade jag Gotsie och såg att hon var halt. Hon har varit så fantastiskt fin att rida så det kom lite som en chock. I sådana lägen så blir mina tankar väldigt konstiga. När jag såg hur hon haltade så var min första tanke: Och jag som köpt nya ridstövlar! Hur korkat är inte det? Och nästa tanke var: Typiskt att det ska hända mig! Inte får man vara riktigt glad någon gång…. Också lika korkat! Min första tanke tror jag är något slags skydd mot det jobbiga att hästen är halt, och den andra tanken är nog tyvärr ganska typiskt mig, jag sätter mig som ett offer, vilket jag inte är, det är Gotsie som har ont!

Jag är väl medveten om att mina reaktioner som kommer i första läget inte är speciellt sympatiska och  även negativa för mig själv, men jag tror att jag har lärt mig att lägga band på mig själv på senare tid och jag kommer nu mer snabbare till lösningstänk än innan. Men om ni upplever Ulf Johansson med offerkoftan på, så ge mig en spark i häcken så jag vaknar och börjar tänka konstruktivt igen!

Idag var Gotsie och jag på Brunmåla Hästklinik och fick positiva besked av Gotsies veterinär Ulrika Lagerquist! Det var nog en lättare vrickning, så nu blir det skritt i ett antal dagar innan vi kan jobba vidare. Ulrika är en härlig person och otroligt kompetent, jag litar fullt på det hon kommer fram till och den känslan vill jag ha för en veterinär. Brunmåla är en fantastisk klinik med en unik kunskap och veterinärer som är med i framkant av vad som händer i utvecklingen. Jag är lyckligt lottad som har det en halvtimme från stallet och Gotsie är lyckligt lottad som har Ulrika som veterinär, men det förstår hon nog inte!