Häromdagen skulle jag ta ut och gå med Willie, en otroligt vänlig och social häst som jag tycker om. Han har varit konvalescent ett tag och han har mycket överskottsenergi så nerverna ligger utanpå. Oturen var framme så när han for omkring så fick jag hans  framknä i huvudet. Det blev en rejäl smäll och jag fick en hjärnskakning. Hade jag haft hjälm på mig hade det troligtvis inte blivit någonting, det är något att tänka på, hästar är stora djur och saker kan hända även när man inte sitter på dom och även med säkra hästar.

Nu ligger jag i ett mörkt rum med en kraftig huvudvärk, det känns som man är i läget jag var i för 17 år sedan då jag var tvungen att sluta rida, Men läget är annorlunda nu. Jag har med min träning ett verktyg att komma tillbaka snabbt och jag är också i ett läge där jag faktiskt kan bestämma själv hur jag ska göra, och det kan jag garantera, jag kliver inte ner från hästryggen permanent igen, hellre dör jag. Det är en del av mitt liv som jag inte vill vara utan!