Våren är här och i eftermiddagssolen så stod KG och longerade och jag trimmade Gotsie, Vi pratade om vardagliga ting och jag fick regelbundet tillrättavisningar i min ridning, små förändringar som gjorde stora förändringar i Gotsies ridbarhet.

Stämningen var lugn, arbetet pågick på ett väldigt harmoniskt vis, och då plötsligt fick jag en Deja Vu känsla..

Jag tänkte 26-27 år tillbaka i tiden där en man i övre medelåldern stod och longerade på utebanan vid Djursholms Ridhus och en ung ryttare red runt och fullständigt sög åt sig instruktionerna han fick, samtidigt som dom pratade om vardagliga ting, stämningen var harmonisk och jag minns de här tillfällena som viktiga stunder i mitt liv.

Man kan nästan känna att tiden stått still, men det har den inte. Idag stod en äldre man och longerade, medans en man i övre medelåldern red runt och trimmade. Idag är det helt andra hästar som jobbar runt på banan än då, tänket och instruktionerna likaså. Men människorna som jobbar hästarna är sig lika. Nyfikna på att utvecklas, ett närmast nördigt driv att få hästar att utvecklas.

För mig är det väldigt viktigt att ha bra människor i min närhet som ger mig energi, och KG är en av dom som har varit det under en stor del av mitt liv, vilket jag är oerhört tacksam för.

Även om den här eftermiddagen var en relativt vanlig eftermiddag så finns den i minnet från nu och framåt, och jag hoppas att jag kan vara inspiratör och mentor för andra på samma vis som han har varit för mig!