En sorglig dag.

Willie är en häst som jag ridit mycket och blivit väldigt fäst vid. Förutom ridbiten så var han en personlighet som väldigt många människor tyckte om. Han har under en väldigt lång tid varit konvalescent och vi är flera som gått väldigt många promenader med honom. När man var ute och gick med honom så hittade han alltid på bus, t.ex . så gillade han att sno kaffemuggen och kasta iväg den! När någon han kände kom in i stallet tittade han alltid ut ur boxen och förväntade sig att man skulle komma fram och hälsa. Tyvärr blev han inte bättre, och när han fått alla chanser så kom det oundvikliga beslutet att han inte skull behöva ha ont längre.

I morse 05.30, innan någon kommit till stallet så tog jag ut honom på vår vanliga runda. Han var nöjd och glad och gick som vanligt och drog i jackan och buffade. Strax innan 06 så träffade vi mannen som skulle ta bort honom, bakom stallet. Vi stod och pratade en bra stund och Willie fick hästgodis av mannen, när han buffade för att få mer så tog han honom. det gick fort, Willies sista tankar var på godis, han var lugn och nöjd och han inte tänka ngt alls. Det var helt tyst efteråt och jag tittade på Willie och tänkte att finare än så kunde han inte få avsluta sitt liv.

Men man vänjer sig aldrig…

Leave A Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *