Igår var en sådan där dag när man fan inte skulle gått ur sängen. Var uppe tidigt och tränade på slagskeppet och upptäckte när jag skulle gå att min ena vante var borta. Jag såg framför mig hur jag skulle frysa hela dagen och världen rasade. Åkte hem och hämtade hundarna och på vägen till stallet så ringer dom från skeppet om att dom hittat vanten. Då är det väl lugnt, tänker ni. I helvete heller. Då är hjärnan satt i ”bad mode” och då fortsätter allt som händer att tas in negativt. Dagen i stallet kan sammanfattas som… kall.
När jag kom hem ifrån skogsturen och hoppade av så kändes det som om knäskålarna skulle ramla ner i skorna. Väl hemma så parkerade jag, betalade och skulle gå hem med hundarna och halkar omkull.. jävligt pinsamt. Det första man gör är att titta om någon såg det, och det gjordes det. En gång gick jag och smsade och såg inte en big bag med byggmaterial som stod på trottoaren. När jag brakat ner i den och försökte komma upp så var det samma reaktion, såg nån? Konstig reaktion.
När jag sedan skulle åka och jobba så sitter en parkeringsböter på bilen, trots att jag betalat.. En man som heter Ove intar min kropp med full kraft och jag letar efter en parkeringsvakt för att hälla klipulver i dennes overall, när ett äldre par kommer med sin hund och säger: den låg bredvid så vi satte dit den! Har du gjort fel så måste du ju betala!
Jag tittade på bötern och såg att den var till en annan bil. Kunde inte bli lättad utan gick fram till paret och stoppade lappen innanför jackan på mannen och sa: Nu har ni fått ett kvällsnöje! Leta upp rätt bil! Ett tips: finns säkert i Stockholmstrakten!
Jobbet gick bra, men när jag skulle borsta tänderna så drog jag stortån i tröskeln… Ingen har undgått den smärtan… väl i säng så skulle jag titta på sporten, AIK vann igår!
Då är fjärrkontrollen borta…
30 Januari 2019, kom aldrig tillbaka..
Kylan biter sig fast som en tonåring med sin telefon.
Sinnesstämning: Gårdagen sitter i…
#outfluenser
#småsakerjävlasdemed