Dag 1 på inomhusterrängkursen som vi årligen har på Runsten tidigt på året är klar. Första passet arbetade vi med lydnadsövningar över bommar och
Vinter och kalla ridhus.
Som tränare är man utsatt för vädrets skiftningar på grund av sin arbetsmiljö, men jag tror att jag kan tala för många i mitt yrke att det inte är något som man tänker så mycket på. Klart att man känner när man kommer hem att man stått i ett oisolerat ridhus, men just när man står där är man inne i bubblan och tänker inte på det. I kväll var jag på Skogsö och det var bitande kallt, men entusiastiska och ambitiösa elever får en att glömma kylan plus några kompisar som varit med ett tag, Kidden (den bruna ponnyn) är det fjärde ryttaren som jag tränar, Sladden (som står till höger) var jag med och köpte med första ryttaren och han har precis fått sin andra ryttare som på kort tid har hittat knapparna på honom. Sådant är så otroligt roligt och inspirerande så kylan är ett litet problem!
Idag har vi haft inomhusterrängträning på Runsten och ryttarna red en och en, i en halvtimme. Ekipagen var framridna när vi började, så
För att citera Lasse Parmler; Vet ni varför ridlärare inte åldras? Jo för de är djupfrysta sex månader om året.
Ligger något i det
Tänk att han förföljer dig våran underbara ponny, Sladden :)) kul att se och höra att det går så bra!