Vissa hästar finns kvar, alltid.

I dag när jag skulle ha lektion ute på Lidingö så fick jag tid över innan vi skulle börja så då kunde jag hälsa på en av mina favorithästar.

Ofelia är nu 21 år men jag träffade henne för första gången på Ryttarstadion för 18 år sedan då Vivi (ryttaren) och Marianne (ägaren) kom med en fullständigt galen och ilsken märr på träning. Ofelia ville inte gå över en bom och slog och bråkade, men Vivi och Marre var lugna och sa: så här är hon. vi trixade och fixade för att hon skulle komma igång, och till slut vände det!

Ofelia blev en Robocop på banorna och hon och Vivi blev framgångsrika i både fälttävlan och hoppning, hela tiden supportade av Marre som gjorde mkt av vardagsjobbet.

Ofelia fick sedan fölet Olivia på en gård med andra ston, där ett av stona dog. Panik uppstod och alla ville hjälpa det stackars moderlösa fölet som alla märrar sparkade bort. Morgonen efter stod Ofelia och diade 2 föl. Hon tog sig ann den moderslösa fölungen.

Nu mer så är Ofelia med och hoppar sporadiskt, hon vill mer än kroppen orkar (som gamla gubbar som spelar innebandy) men då anpassar vi höjden efter vad hon fixar nu.

Jag blir varm i hjärtat varje gång jag träffar den här fina hästen!

Comments:

  • Vivi december 11, 2015

    Vilka fina ord! Ja jösses vad mycket roligt vi har haft och har fortfarande med Ofelia. Det var tur att vi hamnade hos dig som lät henne förstå tjusningen med hoppning och terräng i sin egen takt. Hennes lilla Livia har ju också lite åsikter om en del saker och då känns det tryggt att träna för dig!

Leave A Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *